The Voice Of The KKK

The Voice Of The KKK

Släppdatum: 1999-02-21

Katalognummer: CD 004

Det går att missuppfatta det här släppet som en uppmuntran till eller ursäkt för rasism. Naturligtvis är det inte så – rasism är alltid fel.

Att man använt sig av Ku Klux Klan är ett stilistiskt grepp som anspelar på den ursprungliga punkens fascination av exempelvis att använda hakkors i sina uttryck, som ett sätt att chockera och väcka avsky – inte för att uppmuntra till våld och/eller hat.

Källa: Bandet

Även när 1900-talet närmade sig sitt slut fanns det fortfarande människor som tyckte det kändes okej att kalla andra människor för olika nedsättande saker. I ett försök att sprida lite ljus i mörkret (och säkert också för att chocka till sig lite uppmärksamhet) släppte det nybildade bandet Diskodiktator sin debut-demo med en medvetet otydlig titel. Problematiskt? Solklart. Det var också en känga mot det Stockholmsband som några månader tidigare vägrat dela scen med bandet på grund av det tidigare namnet ”FKK Jugend” eftersom man gjorde kopplingen mellan ”skåningar” och ”jugend-nånting” och kom fram till att det måste handla om nazister eller något åt det hållet.

Titellåten är uppbyggd kring en gammal TV-intervju som journalisten Stina Dabrowski gjort med dåvarande ”stordraken” i rasistiska Ku Klux Klan. Ljudklipp blandas med trummaskiner och superfeta analogsyntar och mycket mer än så är det inte. Det finns inget budskap mer än att ord bara är ord.

”B-sidan” är baserad på en samplad trumloop tillsammans med en hel mängd olika syntar samt en uppmaning från en okänd person att ”Get down to the funky beat” och vi kan inte göra annat än att instämma.

Båda spåren är inspelade i den gamla pigkammaren innanför köket i Johans lägenhet på Mäster Henriksgatan 2 i Malmö.

Bandet bestod enligt omslaget av Johan Billing och Anton Åberg. Andra personer som omnämns är David Partell och Gevaert (som båda är pseudonymer för Johan) samt ”CCG” som stod för Comma Counter Garver – ett alias för Erik Cronqvist.