FKK Jugend

Music For Porno

Släppt: Sommaren 1996
Katalognummer: Inget officiellt
Format: Kassettband

1. Intro
2. Rainbows
3. Shout
4. Here We Go!

Historien om den här demon började med en diskussion mellan Johan Billing och någon annan vars namn har glömts bort. Teorin var att man skulle kunna skapa en grupp och ett släpp med denna grupp genom att arbeta baklänges; i det aktuella fallet genom att börja med att hitta på ett bandnamn, låttitlar och att göra omslaget först för att sedan så att säga fylla det med innehåll. Utmaningen antogs av Johan som satte igång direkt.

Bandnamnet ”FKK Jugend” togs från titeln på en naturisttidning (”Aus der welt der FKK Jugend”) som hade hittats på en bensinstation i Tyskland och direkt gjordes en koppling till något lite sjuttiotalssunkigt, elektroniskt och helt säkert politiskt tveksamt. Demons titel ”Music For Porno” kom naturligt – vid detta tillfälle fanns det en stor fascination av just sjuttiotalspornografi.

Hur skulle då denna konstruerade demo illustreras? Johan spenderade våren 1996 mycket tid i Energy Rekords nybyggda förproduktionsstudio på tredje våningen på Västergatan 23 i Malmö. Skivbolagets kontor var oftast låst under kvällstid, men genom att lirka lite med låset kunde man lätt komma in och använda den avancerade kontorsutrustning som fanns där (riktiga datorer, kopieringsmaskin och scanner) och inte minst fanns det högvis med glassiga magasin av olika slag som man kunde hämta inspiration från. I ett kulturmagasin hittades den blivande omslagsbilden på två sjungande västtyska terrorister* – resten gick av sig självt.

* Lite felaktigheter i texten:

Det som beskrivs som ”två sjungande västtyska terrorister” är i själva verket Miro Barešić och Anđelko Brajković. De två mördade den jugoslaviske ambassadören i Stockholm 1971 (och satt därför i svenskt fängelse). De sjunger knappast på bilden utan skriker politiska slagord efter att ha blivit tagna av polis strax efter mordet.

Att ha två kända fascister på kassettomslaget kan nog anses som lite vågat men det var väl en del av 90-talets synthkultur.

Källa: Facebookkommentar av Henrik Falck

När framsidan var klar var det dags att komma på låttitlar. Det fanns ingen riktig plan bakom dessa utan man tog första bästa kombination av ord man kom på.

Omslaget skrevs sedan ut på en laserskrivare och kopierades upp på ett tjusigt grönt papper som också hittades på kontoret.

Sammanlagt kopierades 450 exemplar upp av denna kassett hemma hos Johan som då bodde på Kristianstadsgatan 41C i Malmö, och de flesta verkar ha gått åt. Många såldes eller skänktes bort under Arvikafestivalen 1996 i samband med att Johan var där och uppträdde med S.P.O.C.K och det är inte otänkbart att majoriteten av intresset var baserat på det faktum att Johan då var medlem i detta väldigt populära band.

Personerna som nämns på omslaget är följande:

• David Partell
• The ”Man Who Beats His Wife Twice A Day” Gevaert
• Mr Kerally
• Johan B

”Mr Kerally” var en påhittad amerikansk producent som S.P.O.C.K brukade skriva ut på sina skivomslag för att verka mer internationella, alla andra namn är pseudonymer för Johan Billing.

Kassetten släpptes av det legendomspunna kassettbolaget J-Axel Industrial Art & interiör Unltd (under aliaset J-Axel Tapes) som Johan använt som fasad för sina egna utgivningar sedan 1990.

Intro

En instrumental liten bit på mindre än 2 minuter inleder kassetten. Instrumenteringen består av analogsyntar som samplats på en Akai S1100 och som sedan styrdes av en Atari ST1040 och musikprogrammet Cubase. Allt spelades in direkt på en av de två (!) ADAT-bandspelare som stod i studion. Några effekter verkar inte ha använts utan man förväntades spela upp musiken i ett utrymme som själv skulle färga ljudbilden.

Rainbows

Den första ”riktiga” låten på demon fick en lite skarpare ljudbild med en tydligare bastrumma och ett nästan reggae-aktigt komp. I mitten av 1990-talet var Ace Of Base en grej och det är inte otänkbart att det påverkade lite. Gräddet på moset blev ett oväntat besök av den amerikanske hårdrockssångaren Paul ’Edgar’ Allen som då arbetade på Energy Rekords med att bearbeta den amerikanska marknaden. Han ramlade in i studion en kväll och fick i uppdrag att skriva – och sjunga – en text som skulle vara snuskigare än Frank Zappas ”Bobby Brown Is Going Down” vilket Paul gjorde med bravur. Låttiteln var redan bestämd men förutom det fick han fria händer.

Anledningen att han inte blivit nämnd på omslaget beror på att detta redan var färdigt när låten han medverkade på kom till.

Tack vare att det gick att synkronisera de två ADAT-bandspelarna hade man inte mindre än 16 kanaler att spela in ljud på och det är inte otänkbart att ungefär 15 av dessa gick åt till olika sångpålägg. Allt mixades sedan ner – utan effekter av tidigare nämnd anledning – på en tvåkanalig DAT-bandspelare.

Shout

Den tredje låten på demon är en klassisk syntpoplåt med verser och refränger och allt sånt där. Instrumenteringen är samma som de andra låtarna på kassetten; samplade analogsyntar som spelades upp med hjälp av en Atari och Cubase. Texten handlar om någon som upptäcker att han inte är ensam hemma – eller är han? Johan sjunger den improviserade texten och även här använde man sig av ADAT:arnas förmåga att spela in flera ljudkanaler för att göra några extra sångtagningar.

Here We Go!

En instrumental bit som ansågs passa porrfilmsmusiktemat avslutar kassetten. För att komplettera ljudbilden har man lagt på smakfulla klipp från soundtracket till VHS-samlingen ”1970’s Sleasy Trash Porno” som ofta fungerade som bakgrundsunderhållning i studion. Anmärkningsvärt för den som är nyfiken är att pianoljudet i slutet av låten faktiskt inte är ett piano utan ett av exempelljuden till en Roland SH-101 synt – ljudet går att skruva till genom att kopiera inställningarna i bruksanvisningen. Det är sedan naturligtvis samplat för att få det multitimbralt, men det låter sjukt mycket som ett piano!

I en gammal pärm hittades ett första utkast till omslaget. Tacksamt nog nöjde man sig med två gapande mördare på omslaget i stället för en naken freestyle-lyssnare.

I samma gamla pärm hittades också ett förunderligt med tidstypiskt pressmeddelande:

It Takes Atleast Two…

Släppt: 1997
Katalognummer: J-XL 7302
Format: Kassettband

1. Intro
2. We Are The…
3. I Love You
4. Bring It Out
5. The Man That Calls Himself The Booster
6. Sort It Out
7. Hit / Outro

Efter den högst sagt oväntade framgången med den första demon fick Johan Billing för sig att det kanske fanns plats i syntsvängen för ett band till, och ett försök att etablera FKK Jugend gjordes genom att låtar skrevs och live-medlemmar engagerades. Privat skavde ändå något och i samband med att Eddie Bengtsson lämnade S.P.O.C.K sommaren 1997 gick lite luften ur Johan också, och situationen kändes ganska hopplös.

Det finns inga anteckningar sparade om hur många kassetter som kopierades upp eller hur många som eventuellt såldes, men med tanke på hur hophafsat omslaget verkar känns det inte som att man lagt ner speciellt mycket tid eller kraft på att göra något säljbart.

Omslaget skapades genom att man klistrade samman diverse tidningsklipp och utskrifter från hemmakontorets bläckstråleskrivare – allt kopierades sedan ett par generationer för att få till den där punkiga estetiken som var populär någon gång långt innan eller efter…

Till skillnad från föregångaren nämns inga namn alls på omslaget. Det är dock otvetydigt så att det är Johan som ligger bakom allt från skrivande av låtar till inspelning, produktion och omslagsdesign. Även denna kassett släpptes på J-Axel Industrial Art & Interiör Unltd, fast nu med den fantasifulla omskrivningen J-Axel Tapes & Litterature.

Lite anmärkningsvärt är att ”Disco Diktator” nämns för första gången på omslaget.

Intro

Kassetten inleds med en lågmäld trudelutt med tydliga influenser av Kraftwerks ”Neon Lights” men som sedan blommar ut i en alldeles bedårande liten instrumental poplåt. Denna avbryts dock abrupt av ljudet av en utdragen ljudkabel och man kastar obönhörligen in i nästa låt:

We Are The…

Någon gång mellan bandets första demo 1996 och innan uppföljaren släppts körde Johan Billing och resten av S.P.O.C.K förbi en affisch i en liten bortglömd tysk stad som gjorde reklam för ett evenemang där huvudattraktionen var en ”DJ Disco Dictator”. Namnet slog an en sträng och Johan skrev upp det på en lapp som sedan dök upp när han packade upp efter Tysklandsturnén.

Av någon anledning blev lappen inspiration till denna aggressiva discodänga med vokala insatser av Johan och resten är historia.

I Love You

Musikaliskt var bandet i huvudsak instrumentalt och de få vokala inslagen bestod mest av korta samplingar eller radiobrus. Här används också ljudklipp från dokumentärfilmen ”Hated” om den amerikanske punkaren G.G. Allin.

Bring It Out

I bandets arsenal fanns det fortfarande inget sätt att MIDI-styra de analoga syntesizerlarna man hade utan man var fortfarande tvungen att sampla de ljud man ville använda. Någonstans fick man också idén att sampla en melodika…

Den här låten dyker upp i ett senare sammanhang men då lite omarbetad och då med titeln ”World Domination”.

The Man That Calls Himself The Booster

Precis som låten innan hade man en väldigt begränsad studio att använda sig av; relationen med Energy Rekords var ansträngd och det är inte omöjligt att man lyckats bli utslängd från deras studio – alternativt hade bolaget då redan flyttat från Malmö.

Låten innehåller mest samplingar från hiphopgruppen Kris Kros, en skiva med krigsljudeffekter samt en trumloop från en annan skiva. Denna bit redigerades lite senare och kom att släppas som ”Photographing v1.5” på nästa släpp.

Sort It Out

Mer samplingar från diverse källor – vid en första lyssning hörs Beastie Boys och säkert också lite Laibach. Även här har man ljudklipp med från filmen ”Hated” om G.G. Allin.

I retrospektiv ter sig låten väldigt banal men det är inte otänkbart att man inspirerades av den ”tuffa” musik som började komma fram i mitten av 1990-talet – tyska Die Krupps flirtade med Metallica, Ministry gjorde en del spännande saker…

Hit / Outro

En oskyldig liten instrumental bit avslutar demon och sätter punkt för ett experiment som verkligen inte föll väl ut.

Långt ner i arkivet hittades faktiskt förlagan till kassettomslaget så det fick skannas in och presenteras i all sin härlighet:

Shout

Släppt: 1998
Katalognummer: CD 002
Format: CD-R

1. Intro
2. Shout
3. Here We Go!
4. Photographing v1.5

I augusti 1998 hade mycket hänt i den sydsvenska syntsvängen, men mest omstörtande för FKK Jugends del var följande:

Under våren hade man gjort ett framträdande på den första ”Swedish Alternative Music Awards” på Kåren i Göteborg, under sommaren hade Johan Billing lämnat sin plats i rymdpopgruppen S.P.O.C.K och sist men inte minst hade man registrerat och lanserat hemsidan www.diskodiktator.com – samma sida du läser det här ifrån. Bandet hette fortfarande FKK Jugend och hemsidan var i första hand tänkt som en plattform för Johans gör-det-själv kassettbolag Jazz-Axel Industrial Art & Interiör Unltd, men man behövde något att lägga upp på hemsidan, och varför inte detta lilla mästerverk? Låtarna och omslaget lades upp för gratis nerladdning och så var bollen i rullning tyckte man.

I ett försök att rida på tidigare meriter släppte man om den första demon, men plockade bort den snuskiga ”Rainbows” och lade i stället till en av låtarna från demo nummer två: ”The Man That Calls Himself The Booster” fast omdöpt till det klatschigare namnet ”Photographing v1.5”.

Demon släpptes i första vågen på CD-R med ett gult omslag i en CD-singelplastask, en andra utgåva kom på vanligt vitt kopieringspapper och en tredje variant kom ut i den vanliga CD-asken. Några exakta uppgifter om hur många exemplar som producerades finns inte bevarade men troligtvis rör det sig om ett knappt 100-tal – tomma CD-R skivor var fortfarande dyra på den här tiden men genom en kontakt kunde man köpa lösa skivor i 50-pack. CD-askarna köptes begagnade från skivhandlare och omslagen skrevs ut på laserskrivare där man kom åt.

I vanlig ordning slängdes det ut namn till höger och vänster, men på skivan medverkar bara Johan Billing.

Intro

Spår ett på skivan är samma inspelning som fanns på debutkassetten så vill du veta mer om den kan du bara skrolla upp på sidan här…

Shout

Även spår två är exakt samma som på kassetten som beskrivs här ovan.

Here We Go!

Inte ens det tredje spåret innebär något överraskande – det är samma version som på kassetten som släpptes ett par år tidigare.

Photographing v1.5

I ett digitalt ljudverktyg av något slag gjordes försök att redigera låten ”The Man That Calls Himself The Booster” till något som skulle kunna fylla ut det återfödda bandet men skillnaderna är väldigt subtila.

Utgåva #2

Utgåva #3

Utgåva #4

Retrospective

Släppt: 2006-07-27
Katalognummer: EFS-ID-007
Format: Nerladdning

1. C’mon Now!
2. Linda
3. Disco
4. We Came To Square
5. Freak (Extended Version)
6. We Are Diskodiktator

Året innan hade skivbolaget Electric Fantastic Sound officiellt slagit upp sina portar och varenda liten musiksnutt som hittades hemma var tillgänglig. Det visade sig att det fanns en hel del osläppt musik kvar som kunde kopplas till FKK Jugend, och som var för enkel för att passa in under Diskodiktator-banéret – så två flugor gjordes på smällen på en gång!

Eftersom man inte behövde bekymra sig om något skivomslag längre gjordes inte heller något sådant tillgängligt. Du kan dock vara säker på att allt material är skrivet, inspelat, producerat och dekorerat av Johan Billing.

C’mon Now!

En liten instrumental bit, fylld av positivism och analoga syntar. Av någon outgrundlig anledning aldrig släppt tidigare.

Linda

Ännu en instrumental syntlåt som hade kunnat ta bandet i en helt annan riktning om den bara hade släppts i stället för den eländiga andra demon. Med anledning av titeln skulle man kunna tro att låten är inspirerad av någon från Lomma som hade rött hår, tandställning och som var sötast i världen just då, men det är naturligtvis omöjligt att veta så här i efterhand.

Disco

Mer glad instrumentalschlager från Möllevången i Malmö. Påminner stundtals en smula om Kraftwerks ”Neon Lights” vilket naturligtvis är en ren slump.

We Came To Square

Fyrkantsvåg, reggaekomp och ingen distraherande sång – behövs något mer egentligen?

Freak (Extended Version)

Något som började som ett experiment för att se hur mycket prat det var möjligt att stoppa in i en Akai S1100 slutade med en slagfärdig sång med klipp från dokumentärfilmen ”Hated” som handlade om den amerikanske sångaren G.G. Allin. Naturligtvis är det en lek med ord att kalla ett sådant stycke ”Extended” men så blev det.

We Are Diskodiktator

En något annorlunda version av FKK Jugends signaturmelodi. Man var ännu inte helt klar med konceptet, vilket är varför man sjunger ”We are disco dictators” men varför skulle man låta en sådan liten detalj stoppa något?

Music For Porno

Släppt: 2014-02-10
Katalognummer: MFP
Format: Nerladdning/Strömning

1. Intro
2. Rainbows feat. Paul Edgar Allen
3. Shout
4. Here We Go!
5. Kassetten

En återutgivning av FKK Jugends första demo för i första hand Spotify. Värt att notera här är att man valt och inte bara publicera låtarna som de lät – man har också gjort en naturtrogen inspelning direkt från ett av de kvarvarande kassettbanden för att lyssnaren ska få uppleva den där riktigt analoga känslan!

Intro

Rainbows feat. Paul Edgar Allen

Shout

Here We Go!

Kassetten

Themo 97

Släppt: 2014-03-31
Katalognummer: FKK97
Format: Nerladdning/Strömning

1. Intro
2. Han är en hora
3. 1-2-3 Nu ska du få se!
4. Obetitlad

Någon gång i början av 2014 gjordes en arkeologisk upptäckt i Johan Billings kök. Intill fönstret, under skafferiet, fanns ett bortglömt skåp och i detta skåp gömde sig en veritabel guldgruva av gamla pinsamheter. Det visade sig att Johan i samband med flytten 1998 från Kristianstadsgatan 41C till Mäster Henriksgatan 2 i Malmö stoppat in ett par kassar med blandade grejer i det där skåpet – och sen lyckats glömma bort dem fullkomligt!

Bland alla andra pinsamheter låg ett DAT-band (som sedan avbildades till omslaget) med några bortglömda låtar. Eftersom Johan var en driftig man i sina bästa år och dessutom hade ett eget skivbolag ordnade han med ett officiellt släpp, trots att låtarna egentligen kanske hade passat bättre under något annat namn än just FKK Jugend – mer om det nedan…

Intro

Ännu en djupdykning ner i lådorna med gamla inspelningar ledde fram till att det här lilla instrumentala introt än en gång fick se dagens ljus.

Han är en hora

1997 måste varit ett mycket besynnerligt år – den här låten låter som något FKK Jugend skulle kunna ljuga ihop tillsammans med Eddie Meduza och/eller Onkel Kånkel men så vitt vi vet är det samma gamla upphovsman som ligger bakom. Vem som kan ha retat upp Johan till den graden att han kände sig manad att spela in en skändsång på svenska är okänt och vad det än var han gjort bör vara preskriberat vid det här laget.

1-2-3 Nu ska du få se!

Samma märkliga kombination av supersynt och helt klart improviserade sång som ”Han är en hora” låter nästan som om man inte riktigt hade klart för sig vad det var man ville göra. Enligt kalendern är den här biten inspelad på Kristianstadsgatan 41C i Malmö om det kan vara någon tröst.

Obetitlad

En i princip identisk variant av låten som tidigare släppts som ”We Came To Square” – det är inte otänkbart att den slunkit med på grund av att den inte hade någon ordentlig titel på kassettomslaget…